Sex

Alltså det här med sex...
Det bloggas ju väldans lite om det ämnet eftersom man inte vill hänga ut den andra personen ifråga offentligt. Behöver man inte göra- alla gör som de vill men jag vill gäääärna blogga om det iallafall.

Sex är ju trots allt en stor del av ett förhållande.
Det ger ju barn oavsett om man tror att man är lite diskret och bara ska göra liiiite *välkommen Vilda* eller om man tror att när man ammar KAN man INTE bli gravid *välkommen Molly*.

Innan man blev förälder fanns ju all tid i hela universum att ha sex överallt, hela tiden, kort, långt- ja ni fattar. Nutid finns tiden:

1) Bolibompa *då får man vara jävligt diskret, tyst och vara beredd på obekväma ställen
2) När alla barnen sover *då får man ladda hela dagen innan och påminna varandra om att vara vaken och inte somna när barnen somnar*
3) Barnfri tid *kommer kanske, tja- en natt på 1 månad ungefär och då ska man hinna med allt annat som man inte hinner när barnen är hemma och det slutar med att man sitter och bölar och längtar efter barnen...

Jag kommer säkert att skjutas för att uttala det här högt men alltså- måste man alltid känna en kåthet? Måste man alltid vara så jäkla kåt? Kan man inte bara släppa taget och få känna efter om man har lust medans man håller på och få ångra sig under tiden? Är det taskigt mot den andra om den är kåt? Jag tycker INTE det och jag menar också att ibland har man bara inte lust att ha sex med den andra personen men man gör det iallafall även om man inte känner för det eftersom det var så länge sen och egentligen vill man bara sova men att tränga undan de känslorna är också nyttigt, både som par och för kärleken till varandra.

Att gå omkring och känna sig pirrig på den andra personen dag ut och dag in är omöjligt.
Men i perioder är det sådär pirrigt skönt som när man är nyförälskad och inte kan slita blicken från den andra personen och just därför är jag just nu inne i en period som jag köper nya underkläder, nya kläder till mig själv, SKA gå ner 10 kilo så jag får sätta fart men det brukar rasa rätt så bra när jag väl bestämt mig, spara till långt hår igen, har börjat lyssna mer och mer på musik som JAG gillar och ingen annan, målar och spar ut naglarna, har mer högklackat och allmänt bara tar hand om mig själv. Ingen annan gör ju det åt mig så då får jag ta mitt ansvar eftersom jag ALLTID vill känna den där pirriga känslan när jag tittar på min älskling och jag vill att han ALLTID ska känna den där pirrigheten när han tittar på mig.

Ytligt?
Sexfixerat?
Konstigt?
Nej det tycker jag inte- bara sunt för en 28-årig trebarnsmorsa *hehe*