Mmmmm

Jag njuter av att det är helg.
Helgerna ska inte vara späckade med saker utan det ska finnas det där utrymmet som är så himlans skönt om det finns. Tyvärr är det lite krav och lite sånt där tjafs men det det susar förbi rätt så snabbt. Helgerna är till för familjen, långa frukostar, ingen stress. Hmm... det är så jag vill ha det.

Filip har sina hockeyträningar fred, lörd och sönd. så mkt av tiden går åt till att frysa till is i ishallen. Som han susar på isen nu. Tränarna är impade. Vad tror de att JAG är?
Fattar ingenting. Jag är inte helt med på tåget än. Det märktes när lillkillen inte hade med sig ngn handduk på träningen idag... det är inte lätt att komma in i den här världen men jag försöker verkligen. :-)

Jag har gjort lite julgodis, vi har pysslat lite här hemma, dekorerat pepparkakor, käkade lite lax, räkor och vitlöksbröd, Filip har varit hos en kompis, tjejerna har myst och lekt med varann och med oss, nu pysslar barnen, jag ska packa träningsbagen inför morgen (med handduk), plocka lite och jag är trött trots min 1 timmes sömn på dagen idag. Jag blir trött när jag varvar ner. Helt naturligt. Inget konstigt alls.

Imorgon är det 4:e advent och vi ska nog bjuda över kompisar på lite adventsfika och mysa in oss innan vi drar och kollar på Fille som kör hockey efter lunch. Det känns bra. Jag är trött men otroligt otroligt lycklig.

Gaaaahhhh!

Ibland blir jag så förbannat jävla arg.
Sådär jävla skrikarg så det känns som om det ryker ur öronen på mig.
FAN vad irriterad jag blir när Filip skriker dumma mamma, dumma Hasse, härmas, blänger, suckar och beter sig som en äkta skitunge. Lägg på en Molly som gnäller och skriker om ALLT. Det spelar liksom ingen roll... hon SKA banne mig visa sitt missnöje men det spelar ingen roll vad saken gäller.

Den som inte får plats är Vilda.
Just det... hon får inte plats för hon tittar på dem och vänder på klacken.
Roar sig själv, hon orkar inte bry sig.
Saken är den att hon inte tar plats, drf att hon märker att vi inte har tid över till henne eftersom de andra två tar så fruktansvärt mycket plats och utrymme.

Det här är saker som smärtar och gör ont inuti mig.
Jag som lovat mig själv att hinna se alla tre barn, att se alla, inte kräva att ngn ska vara den som fogar sig eller är den duktiga. Det går sådär....ja jag har satt ett krav på mig själv som ska uppfyllas. Är jag misslyckad för att jag inte når upp till det eller är det rent mänskligt att inte hinna med? Både och skulle jag vilja säga.

Jag tror att ilskan beror på en frustration hos mig..det sätter igång ngt inuti mig som gör mig så förbannad. Barnen vet exakt vad som sker och drf triggar de igång det.

Saken är den:
- Hur fan talar man om för sina barn att de inte får skrika när mamman i familjen skriker som en besatt: NU FÅR DET VARA BRA????????

4 år

Känslan av när ens barn blir ett år äldre för varje år är omtumlande.
Vilda föddes för 4 år sedan idag. Med nöd och näppe klämde hon sig ur innan klockan hann bli Lucia. 23:35 valde damen att se dagens ljus för första gången.
Jag kommer aldrig glömma.. hur hon såg ut när jag fick henne på mitt bröst.
Hon fullkomligt tog in hela världen. Hon låg och hade en liten rynka mellan ögonen och tittade på allt. Det var som om hon tänkte: Världen är fulländad för nu finns jag.

Att 4 år kan gå så oerhört fort.
Vi insåg tidigt att det finns få barn som är som vår Vilda. Redan när min kompis kom med förslaget på namnet .. eftersom vi inte hade några namn till tjejer.. insåg vi att vi kunde namnge henne till ngt som inte alla andra har.. eftersom hon inte är som andra.

Maken till unge går inte att förklara.
Hennes envishet, hennes förklaringar till varför saker är som det är.
När Vilda var 1 år satt hon i sin barnstol och drack ur glas och åt med gaffel och kniv.
Samma 1 åring blev storasyster till Molly och började inskolning på förskolan.
SÅ många gånger jag har sprungit efter Vilda och ammat Molly under springturen eller SÅ många gånger som jag har bytt 2 blöjor på samma gång ..fast på olika barn. SÅ många gånger som hon har bjudit på sina otroligt smittsamma skratt, all dans och sist men absolut inte minst... alla sånger.

Som den lilla damen sjunger. Släkten undrar när hon ska börja på musikskola eftersom de anser att det är slöseri om hon inte tar vara på sin talang. Den tonträffen som hon har är få förunnat. Eftersom hon är intelligent som få lyssnar hon på en låt en gång och sjunger av den rakt av.

4 år idag den 12/12 2009 och skriver sitt namn och önskar inget hellre än att kunna läsa.
Favoritmaten är prinsesstårta och favoriten just nu är Hello Kitty.
Allt som är rosa och glittrar är fint.
Köper vi ngt till Vilda och kommer hem med det kan hon kasta sig runt halsen på oss och skrika:
ååååhåhhhhh, tack snälla bästa mamma och pappa! Hjärtat svämmer över på oss.

Huvudet är fullt med minnen och fullt med bilder.
Tårögd mamma är otroligt tacksam över gåvan som vi fick den 12/12, 2005.
En vilja av stål men ett hjärta av guld är den beskrivningen som stämmer bäst på henne.
Grattis älskade älskade Vilda Lova Maria Eriksson på Din 4 års dag.

Jaha ja

Mitt bloggande är inte direkt sprudlande eller som de som skriver varje dag om vad de ätit till middag, hur mycket julklappar som de har köpt eller ska köpa mm. mm.
Det orkar jag inte ens gå in på. Det är inte intressant, varken för mig (som redan är medveten om det) eller andra.

Iallafall så har jag nu ett för tillfället underbart liv.
Det flyter, det känns lätt och jag är glad.
Behövs det mer än så? :-)