Färjan

Nu är vi back in town!
Det var så himla gött att komma hem.. nä då.
Vi hade det skojsigt som tusan!
Mkt folk, mkt dricka, mkt shoppa, mkt god mat, mkt av allt men minst av allt var sömn.
Sova får man göra ngn annan gång kunde vi konstatera rätt snabbt.

Nu är vardagen här och så bakis som jag var idag var verkligen länge sen jag var.
Jag ramlade in i en dörrpost på jobbet men observera att jag inte var full...avslutade med en Red bull vodka kl: 03.20 på lördag natt så full var jag inte....

Barnen fick precis sina godisgrejer från Taxfree´n och sitter och geggar med dem.
Nu åskar det också!!! TV´n av och nu ska barnen i säng.
Natti på Er!

Heja Färjestad!

Jaha.. det var den rubriken.
Jooo Heja Färjestad som spelat mot Rögle ikväll där min son befinner sig.
Fatta... min son. Är på hockey. Med sitt lag. Hahaha... det lät nästan kul.
Återupprepar mig. Han är 7 år.

Jobbet rockar på och jag är astrött.
Tjejerna sover.
Jag ska vänta på min stora kille som Hasse ska hämta nu.
Sen ska vi sova.

I helgen ska vi åka färja.
Tillsammans med 25 personer till.
Niiiice.

Bra initiativ syrran!

Min syster kom på en bra idé.
Hon och hennes man tyckte det var så tråkigt att laga middag på söndagar så jag, min bror och hon varvar var 3:e söndag då personen får stå för käket.
Idag började vi och vi bjöd på lax, potatis och sallad. Mumsigt värre.

Barnen leker och imorgon ska Vilda med Ellen hem efter förskolan.
De två fullkomligt avgudar varandra och har sååå kul ihop. Bästa kusinerna!
Nu ska Molly i säng och sen ska jag slappa framför TV´n. Söndagar är underbart!

Grattis

till att jag har blivit 1 år äldre och nått den nätta åldern 29 år. *harklar mig* samt att jag numera även kan föra in hockeymami i mitt livs CV till en 7- åring som spelar i Skåre som är underförening till det big Färjestad. Det är stort. För alla. Mest för mig. Ångestlikt Det är liksom dags att släppa taget. Inga föräldrar i omklädningsrummet, spelarbåset eller spelargången. PÅ torsdag ska laget på Färjestad- Rögle, UTAN föräldrar. Laget och tränarna ska gå. De ska ha på sig sina matchtröjor och sitta tillsammans. :-). Ja, det är dags att släppa taget. För andra inblandade...som t.ex. Filip själv är det inte lika stort. Han har enorm vilja. Han vill lära sig. Han klagar inte alls. Han är medveten om att andra är bättre än honom. Han låter dem vara det. Han lyssnar. Han tar till sig. Han försöker. Jag är så imponerad av honom.

Dagen har bestått av gnäll från barnen från tidig morgon till nu sen kväll. SLUTA med det. Deal?
Vi är trötta. Vi liksom behöver vila upp oss. Frågan är hur man får in den tiden i det redan späckade livsschemat som man behöver följa slaviskt om man ens ska ha en chans att få ihop det. Två heltidsjobb med 40 tim i veckan, tre ungar varannan vecka, två de andra, tvätt, städ, mat, planering, fritidsaktiviteter, packa väskor, köra barn, hinna samtal (vi hinner inte) , min terapitid 1 tim i veckan, äta, sova, jobba, dö. Ja det är väl det. Låter tragiskt men så är det.

Altanen är nu nästan färdig, vi väntar på skjutdörrarna som ska härdas, tak som ska läggas. Sen är det klart och det blev alldeles, alldeles underbart. Huset är målat med den fina blygråa färgen, spotlightsen är uppe under hela vägen från grinden till ytterdörren. Ja, jag är nöjd. Det är som ett nytt hus.

Godiset smaskas på. Vilda ska förhoppningsvis sova. Vi håller tummarna för att hon inte har urinvägsinfektion då hon har kissat på sig hela dagen och klagar på att hon har ont i magen, svider när det kissar. Feber har hon inte än iallafall men blir det inte bättre tills imorgon så får vi åka till läkaren och lämna urinprov. Förhoppningsvis går det över under natten.

Nu ska jag gosa med de finaste, äta godis och försöka att inte somna sittandes...