Ingen fara på taket

Jag lever!
*niger för applåderna*

Jag avslutade förra inlägget att det nya livet har börjat med att 2010 startat och än så länge går det bra. Jag har löst träningskort på SATS, jag äter helt rätt och jag jobbar lagomt mkt, det som jag borde vara bättre på är att försöka sova lite mer och känna mig helt utvilad MEN.... allt kan inte vara perfekt heller.

Bytt arbetsgrupp nu.
Det funkar jättebra! Trivs med mig själv, mina nära och kära och känslan att ha ett jobb att gå till varje dag som jag utvecklas som tusan på gör mig stark.

Vinterkräksjukan kom, varade och passerade.
Inget mer tack.

Sömn var det va?

2010

Ut med det gamla och in med det nya.
2010. Det känns som ett år med nya möjligheter och nya erfarenheter.
Nyår ja.
Den firades tillsammans med Vilda, Molly och älskling hemma i vårt hus på Stockfallet.
Det var precis så som vi ville ha det.
En ost och skink paj med en sallad till. Alkoholfri cider. Ben & Jerry glass.
Jag somnade såklart innan efterrätten men vaknade till innan alla raketer lyste upp himlen.

Jag har hunnit reflektera vad som hände under 2009 och önska mig vad som ska hända under 2010. Det känns bra. Det var det som jag gav som nyårslöfte på riktigt, sen det där vanligt: att träna mer, vara mer noga vad slinker ner i magen... men på riktigt så kan jag se tillbaka på ett rätt så tufft år på många olika vis. Det känns bra att det blev ett avslut. Jag vet att jag har PG att tacka för mkt. Jag är evigt tacksam. Jag säger inte att jag är fullärd men jag säger att jag har fått verktyg till att kunna jobba med olika saker...för jobba ...det tänker jag göra. Jobba vidare med det som varit jobbigt men också jobba vidare med det som för mig framåt, istället för på samma ställe.

Dagen efter åkte vi upp till mamma och pappa.
Min syster och kusinerna var där.
Det var lite intensivt som det ofta blir.
Jag blev irriterad som jag också så ofta blir.
Irriterad för att människor aldrig får duga som de är.
Oavsett om de heter Sara Eriksson eller Björn Ranelid.

Det är lätt att vara efterklok var det ngn som sa och det stämmer lite för bra just nu.
Jag skulle nog ha tänkt lite mer på mig själv denna jul och inte på alla andra.
Är lite sliten.
Skulle behövt lite mer ledighet från jobb men än är det inte försent.

Förut var jag trött på allt.
Nu är jag bara trött ibland.
Skillnad?
Jag är lycklig och trött. Förut var jag olycklig och trött.
Fattar nu att jag var under isen.
Liksom inte med.

Det känns fantastiskt skönt att vara här igen.
Som om livet säger: Välkommen tillbaka, vi saknade dig.
Jag är oerhört tacksam över det jag har, otroligt ödmjuk inför livet.
Det var alltså inte helt meningslöst att vara så nära väggen att hade jag rört mig en millimeter så hade jag kraschat.
Tack älskade PG. Du har lärt mig massor och det är underbart att ha dig i närheten av mig.