Jomensåärdet

Fredag igeeeen! *wwiiiiieeee*
Var tar veckorna egentligen vägen?

Jobbet sliter på.
Det sliter verkligen på ett sätt som gör att det är otroligt viktigt att andra människor ger mig energi, fyller på mig. När de inte gör det så blir jag så oerhört trött... på det mesta.
Jag får höra att jag ger energi och då ska jag banne mig få energi tillbaka.
Deal?

Vi planerar semestern och vilka veckor vi ska ha ... min första semester på hur många år som helst. Det känns lite... ovant. Konstigt men det ska bli underbart! Jag vill inte göra så mycket planer utan bara dra iväg som vanligt när vi vill göra något skoj.

Imorgon ska darling och jag göra något skoj iallafall.
Hockey. Färjestad- Södertälje.
Utgång.
Nöjesfabriken med kompisar.
Söndagen kommer tillbringas bakfull i soffan med chips innan barnen ska hämtas.

TÄNK vad skönt om galning nummer 2 också somnar så att vi kan få se en film i lugn och ro här hemma, en fredagskväll som denna.

Tadaaaa

*här är jag igen*
Den senaste tiden har jag varit lite låg.
Förkylning som precis har blivit bättre efter 3 veckor.
En urinvägsinfektion som var rätt illa.
Pencillinkur som är avklarad.

Fysiskt vill min kropp träna.
Den vill känna alla vikter, alla svettningar och motivation igen.
Så får det bli. Nu när jag känner mig lite bättre igen.

Tröttheten finner jag dock ingen bot på.
Igår somnade jag 19.00 och vaknade 06.00.
DÅ förstår Ni precis hur trött jag är.

Två vuxna personer i ett hushåll av fem som jobbar heltid.
Det är v a n s i n n e. Vissa dagar. Andra dagar fungerar det asbra.
Barn som är heeeelt fucking underbara.
Molly som är helt blöjfri på dagarna och på nätterna.
Vilda som är en helt underbar tjej som är sååå förståndig.
Filip som snart växer om mig.

Ja. Livet är upp och ner.
Bak och fram.
Jag måste vara knasig men jag älskar det.

Hittade en låt på Youtube av Brother Ali som förklarar det hela mycket bra.
Fresh Air. Lyssna så förstår Ni!