Arg

Igår när jag kom till Filips skola så frågade hans fröken om hon kunde få växla några ord med mig *shit- vad har ungen gjort* så vi gick in på hennes kontor. Då kommer det fram att Filips och hans bästa tjejkompis hade dragit ner byxorna och han hade lagt hans snopp på hennes rumpa. Förlåt men jag började faktiskt fnittra lite- och nu menar jag INTE att det är OK att springa omkring och dra ner brallorna och lägga sin dase på tjejer men de är ju nyfikna på varandra. Iallafall så hade fröken pratat med dem och att de inte får göra så. Själv kände jag mig som en snuskmamma. Sen åkte vi och handlade och jag pratade inte med Filip om det eftersom jag inte riktigt kände för att ta upp det med Vilda och Molly som jag skulle springa efter på ICA Maxi.

Jag ringde till min kompis iallafall och pratade om vad våra fantasifulla barn hade gjort och de hade pratat med sin dotter om det och det kommer fram att det var en höl drös med barn i samma rum och att F och hon inte ville ta av sig kläderna men de skulle inte få vara deras kompisar om de inte gjorde det. Alltså- nu gick det liiite långt och jag blev tvärilsk och pratade med Filip men han var inte alls samarbetsvillig och ville vara ifred men efter ett tag så säger han samma sak och det är FAN INTE OK. Det är ju isåfall kollektivt tvång.

Nu handlar diskussionerna om att han aldrig får göra något som han inte anser känns bra. Jag kan tänka mig att det började som en kul grej men spårade ut. Det som känns MINST bra är att den killen som var mest pådrivande och sa vad de skulle göra är den killen som har slagit, hånat och tagit stryptag på Filip tidigare. FAN när någon JÄVLA unge är elak mot det bästa man har. Då har man gått över gränsen. Så nu gäller det för mig att grabba tag i fröken och säga att Filip aldrig mer får vara ensam med den killen och att de får faktiskt ta och göra något åt saken. Nu vet jag att det inte är skolans bästa sida- att agera men vi kommer att ta ett snack med rektorn isåfall om det inte händer någonting.

Jag vet ju att skolan har problem med den killen och det har varit en hel massa diskussioner med fröken och hans mamma. Det är ju synd om killen egentligen. Han kan inte ha det lätt men vad ska man göra liksom?? Kanske ska förtydliga att Filip och hans kompis såklart har en del i allt det här men hur lätt är det att stå emot 6 barn som säger att de aldrig mer vill leka om de inte gör vissa saker? Jag blir så förbannad...jaha- glömde kanske att säga att de är 6 år gamla. Normalt????