Jag lever

fast inte så mkt mer än så.
Högsommaren har kommit och det är underbart.
Jag jobbar som en liten blådåre och fattar en hel massa viktiga beslut samt har det rätt lärorikt och intressant om dagarna även om jag är helt sluuuut när jag kommer hem.

Vårt liv är såhär just nu och det är bara att gilla läget.
Första lönen har kommit och det kändes BRAAAA!
Vi har bokat till Astrid Lindgrens Värld om 1 månad ungefär och barnen tjatar en hel massa varje dag. Ska bo på Pippis hotell... det blir nog jättebra det här tror jag!

Nu ska jag fortsätta kolla på Pippi med Molly, kolla om Vilda sover samt hjälpa Hasse i trädgården då han tar upp plattor inför snickarna och målarna som ska komma förhoppningsvis den här sommaren.

Tacksamhet

När jag tittar på barnen, deras upptåg, deras leenden, deras bråk, alla ord som flödar ur munnen på dem, deras skratt och deras trots känner jag tacksamhet. Jag är tacksam över att få vara mamma till dem. Jag har burit dem i min mage i 9 månader och skulle jag vetat hur de skulle bli skulle jag ALDRIG ha gjort det. Skämtade bara...

Vi satt en kväll och kollade på Sjukhuset med Vilda i famnen. Såg en liten liten kille som hade så mycket livsglädje men som hade blivit drabbad av cancer. Allt såg bra ut och han skulle få vara med sin familj i en egen lägenhet efter att avsnittet tog slut. Innan eftertexterna rullade så kom det upp en ruta det där stod att cancern hade kommit tillbaka och han klarade det inte. Han dog. Jag kunde omöjligt hålla tårarna tillbaka... den söta lilla lintotten som var så glad över att hans familj fanns hos honom, alla behandlingar som hans kropp hade tagit emot men som tills slut inte orkade mer. Det är inte svårt att känna tacksamhet efter att ha sett sånt.

Eller igår när vi på kvällen efter alla skaldjur gick ut för att plocka blommor med barnen och åkte till kyrkogården med en rejäl blombukett för att fira Hasses kompis som fyllde år igår. När vi kom till kyrkogården som var enorm för övrigt, fylls jag av ett lugn och en tacksamhet över Vilda som sprang omkring och skrek, Molly som la sig på mage för att pilla ner lite stenar i brunnen och vi som förundrat kollade på alla gravstenar där alla personer som inte finns längre låg under. För övrigt så hittade vi inte gravplatsen eftersom vi aldrig varit där... vi traskade tillbaka med en Molly som plaskade runt i vattenpölar och en Vilda som inte orkade gå mer. Regnet öste ner och vi hade inte riktigt räknat med det så vi tänkte gå till mormors minneslund men den hittade vi inte heller. Vi åkte hem med buketten. V somnade i bilen och M låg i våra knän och kollade på TV och myste lite innan hon gick och la sig.

Förkylningen sitter kvar och jag är trött av den.
Det har varit underbart att vara ledig. Barnen är totalt galna men vi kollar mest på dem med stora leenden. De kan fan bråka men de kan fan vara så underbara mot varandra också. Gjorde tårta igår eftersom V hade beställt en och det var sååå gott. Den blev skitgod helt enkelt så imorse satt vi här och mumsade tårta och drack dricka. Eller... M sov till 10:30- hon måste ha varit helt slut. Nu ska vi snart till Hasses föräldrar och få oss lunch, sen ska vi lämna barnen där för att få andas lite för oss själva så det är shopping som står på schemat. Om det blir kastruller eller om det blir kläder till oss återstår att se men huvudsaken är att vi får göra det själva- utan de mest underbara tjejerna. Vi behöver få prata som 2 vuxna människor med varandra och få vara lyhörda och uppmärksamma varandra. Det som ska vara så enkelt är ofta det som är så svårt

Midsommar

Glad midsommar!
Redan midsommar förresten... helt sanslöst! Det är en dag utan krav eller press åt något håll. Vi kommer att åka till Hasses föräldrar för att få oss midsommarlunch och sen til M-skogen för att dansa runt stången. Efter det kommer vi säkert att vara där ett bra tag innan vi åker hem för att käka de färska räkorna, laxen, färskt bröd och aiolin som vi köpte igår. Vilda har beställt en jordgubbstårta så den ska vi också fixa! :-) Bara vi får tag i gubbarna för den kön som det var till att köpa jordgubbar igår var inte ens tal på att ställa sig i... hur kan man ha 1 kö för att sälja jordgubbar på midsommar? Sanslöst.

Jag är trött efter veckan men börjar komma in i tempot så att det känns rätt bra.
Gör det jag ska och får en hel massa erfarenhet. Känns kanon!
Det är lite synd att det är sååå mkt att lära sig att det nästan kommer att fastna helt när det är dags för att sluta där.

Vi är trötta hela familjen och det är underbart att inte ha en tid att passa såhär på helgerna. Vi ska bara ta fram klänningarna till ungarna, duscha och bege oss sen. Om dagarna ändå skulle få se ut såhär jämnt. Underbar tanke.

Filip firar midsommar på västkusten tillsammans med släkt och vänner till Robert, det känns kul att de kommer iväg på ngt och innan dess åkte de till Liseberg och jag antar att de fick en helt underbar dag för solen sken som aldrig förr. Själva väntar vi på pengar så vi också kan dra på helgerna med barnen till skojiga ställen. Första lönen är nära nu!

NU är det dags att bryta lugnet ett tag.

Har inget liv

Nu skojar jag inte ens. *gravallvarlig*.
Dagarna går åt till att inte få magsår, inte fika, slänga i sig luchen samt jobba, jobba och jobba.
Det är mkt som ska bankas in i skallen. Ibland hänger inte hjärnan med som idag då hjärnan är full med snor. Molly var vaken inatt och jag sov kanske.... 3 timmar max. JA- jag är trött som satan i gatan.

Här har jag inte ens tid att sitta men jag gör det ändå.
Barnen leker med grannpojken i sandlådan och Hasse kom nyss hem från affären- vi hade typ ingenting hemma i kylskåpet. Vi hinner inte handla. Tragiskt.

Jag börjar inse att jag nog inte kommer ha ett liv på hela sommaren eftersom man är så slut efter att dagen är slut att jag bara störtar i säng. Socialt umgänge eller liv existerar inte alls. Det känns så blandat. Jag är så glad för jobbet samtidigt så är det inte optimalt jobb när man har småbarn. Never. Igår sökte jag 3 jobb till hösten och den som lever får se helt enkelt. Jag trivs jättebra och jag tror att jag kan bli rätt duktig inom det här. En känsla som får visa sig helt enkelt hur långt det räcker.

Idag var det midsommarfirande på tjejernas förskola. Mysigt som tusan. Vi dansade runt stången, sjöng och åt jordgubbstårta. Smarrigt som tusan och det är gött att umgås med barnen. Vildas två bästisar bråkade om vem som skulle hålla henne i handen :-D . Vår lilla populära tjej. Jag kan förstå dem för hon är inte någon som växer på träd direkt. Varken hon eller Molly. Molly killtjusarn.

Nu är jag så hungrig att jag snart svimmar.
Har nog lyckats smitta alla på jobbet också.... de börjar få ont i halsen *ooooppppsss*
Nästa uppgift i livet är att lägga mig i soffan, lyssna lite halvt på barnen som leker samt kolla när Hasse lagar mat. Ibland är livet för underbart. Att kunna njuta av det lilla är precis lika bra som att njuta av det stora.

Ååhhh

Är ju dyngförkyld för tusan.
Det är inte det här jag ville men jag hostade iallafall inte upp någon lunga inatt och det är jag tacksam för. Ska hämta ut den där hostmedicinen som jag fick förra gången jag var förkyld tänkte jag. Efter det är det dop.

Hmm kom precis på att jag inte har käkat frukost heller så det blir det nog nu.
Hasse har panik över att barnen slänger ut alla saker de har, det ligger chips på golven och byter i sängarna. Haha... nu börjar pedanten igen. Själv går jag mest runt och myser av att det är helg. Det räcker för mig. Bara det här med att slippa stressen på morgonen är helt underbart. Sova, sova, vila, äta långsam frukost, barnen får kolla på morgontv, inga direkta tider att passa. Skulle också vilja vara ledig i sommar faktiskt och bara skrota runt. Nästa sommar får det bli så.

Helgen är rätt späckad och jag hoppas att jag inte glömmer bort någon som vi ska besöka... det är rätt typiskt mig annars. Hmm... men jag tror jag har koll på läget iallafall. Tjing och frukost var det ju.

Första skolavslutningen ever

Idag kl: 08:30 var det dags för Filips skolavslutning i småduggande och inte ett alls för varmt väder alls. Usch vad det var ruggigt och barnen frös, vi frös men det var varmt i hjärtat iallafall. Jag förundras över hur fort åren faktiskt har gått och nyss låg jag och tänkte på den kommande extrabilen som vi ska ersätta den befintliga extrabilen med och kom på att Molly faktiskt blir 3 år nästa gång. Jösses- det är ju helt sjukt.

Jag flexade och kom till jobbet innan 10:00, sen var jag mest dålig, gjorde klart mina ärenden, började kolla på veckans kommande samt skrev en journal åt en annan tjej, sen låg jag i soffan i lunchrummet- helt däckad av huvudvärk och feber. Stack hem vid 15:00 och det är tur att jag ligger + på flexandet. Kom hem, la mig för att sova med frossa och ont i lederna. Barnen och Hasse åkte för att fixa middag och jag sov och sov men kom upp och käkade en kebebrulle och nu ligger jag igen efter att ha lagt Vilda. Är så oerhört trött. Det är en kombination av 2 intensiva veckor men det är också en förkylning som heter duga.

Tog en fika med socialsekreterarna på ANA och skvallrade lite- vi sitter ju i samma hus så det var nice att se dem igen I think. Det blev lite märklig stämning så chefen som jag var på intervju för var med på fikat.. kändes konstigt men det är det egentligen inte. Jag trivs bra på mitt nuvarande jobb men är fortfarande sjukt intresserad av missbruk och skulle kunna tänka mig det längre fram men just nu så är jag nöjd med att jag ens har ett jobb. Hurra för mig.

Imorgon är det dop för systerdottern och jag håller verkligen tummarna för att jag orkar och kan vara med. På söndag är det 2 fotbollsmatcher som Fille ska vara med på. Det är helt fantastiskt när barnen börjar med aktiviteter när de tycker att det är kul. :-)

Nu ska jag sova igen- är så sjukt trött.

Äta, sova, leva, dö

Japps.
Det är bara att gratulera mig själv till att inte ha något som helst liv.
Är hemma om jag har tuuur och om jag skyndar mig hem efter 17:30. Det är sjukt mycket och ett sånt tempo att man kan bli tröttare av att springa ett maratonlopp men det är så himla intressant och jag lär mig så himla mycket.

Idag fick jag mitt rum som jag ska sitta i resten av sommaren och förhoppningsvis även till hösten. Jag som redan skriver snabbt på datorn har lärt mig att skriva ännu fortare. Det går bra och det känns kanonbra. Allt har landat hos mig nu och mina ärenden kommer allt fler och fler. Jag har koll på läget och känns som om jag faktiskt kan lära mig det här nu.

Igår var jag till min gamla praktikplats och gjorde en snabbvisit när vi ändå var inne i stan för att ha datakurs. Har haft det hela veckan på FM eller EM och jag har varit så himla trött men har mycket gratis eftersom jag redan har jobbat med det en gång. Det är mkt info men det är ju det i början. Det var iallafall supernice att se dem och jag har ju längtat efter dem och dem efter mig så det passade ju väldans bra. :-) Har ju en del klienter tillsammans så vi är ju kollegor numer.

Annars händer det inte mycket. Hinner inte mkt alls nuförtiden.
Barnen är på förskolan och jag börjar bli förkyld. Det är just det som jag inte kan eller vill bli just nu och det känner ju kroppen på sig såklart. Nu ska jag kolla om Vilda vill lyssna på saga eller fortsätta kolla på fotbollen men det är nog det senare alternativet så jag får nog helt enkelt vänta med att sova ett tag till *pust* jag förstår verkligen folk som säger: "Sova får jag göra när jag blir gammal" men ngt som de kanske inte har tänkt på är att de får barnbarn och inte vill sova för den sakens skull. Alltid ska det vara något.... eller hur?

Är rätt trött

Idag är jag trött.
Så sjukt trött. Ni vet sådär jävla trött så jag bara vill soooova.
Det vill jag. Bara sova. Hela tiden. Så jävla irriterande.
EFTERSOM jag inte kan sova. Familjen stannar och jag blir pigg på natten.
Idag har jag iallafall inte lurat kroppen med koffein.

Dagen började med en lugn och skön frukost.
Skulle bara kolla var Filips matchtröja var och upptäckte att den låg i tvättmaskinen- blöt. Hällde ur tvätten och upptäckte att alla kläderna var typ halvvita på ngt konstigt sätt. Som om en papperslapp blivit kvar och gjort att alla kläderna såg konstiga ut. Det vara bara det att det inte var papper... det var en använd blöja. Ingen mer kommentar.

Fotboll och de vann med 2-0. De är så duktiga de små liven.
Varmt var det. Skönt var det.
Stack på lunch hos svärisarna. Skulle köpa cykel till Fille men han fick ett utbrott i affären om storleken på cykel så det blev inget. Åkte hem istället och han gick till en kompis. Hasse åkte och handlade. Sen förberedde och städade lite innan kompisarna kom med sina barn. Käkade smarrig pizza och jordgubbar och glass till efterrätt.

Nu ligger jag i soffan med Filip och kollar på fotbollen.
Jag känner ögonlocken ramla ihop snart och hör Molly skrika som en gris och en Hasse som är minst lika trött som jag är. Vad är det för fel på att sova om kvällarna?
Det sliter på att vara heltidsjobbande förälder med 3 barn. De orden har jag aldrig sagt förr men nu känner jag att jag vill sova. Bara få soooova. Snälla?

Första veckan

Sådärja.
Nu är första arbetsveckan avklarad och jag joinar mig till klubben för de som inte har ett liv med 3 barn, hus, sambo och sig själv att sköta. Summan är att jag är trött.
Jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen så jag stressar på som vanligt.

Hade friskvård samt avdelningskonferens idag på jobbet och det var jättebra men det var också huuur kallt som helst så jag ger mig fan på att jag kommer att bli sjuk framöver. Skickar räkningen till avdelningschefen...

Hursomhaver så har det gått i ett men det känns väldans bra iallafall.
Det är ett kul jobb men tung arbetsbelastning. Jag trivs som fisken i vattnet. Jobbet är som jag vill att jobb ska vara: man ska prioritera, stresstålig, positiv samt gilla tempot. Det ska hända mycket och man ska riva sitt hår ibland.

Pratade med chefen som jag sökte det första jobbet hos idag som hänvisade vidare mig till nuvarande chefen och hon sa återigen att det hon sett hos mig på intervjun gjorde att hon ringde till den andra chefen. Hon kände att jag måååste in i organisationen. Jag är glad över det. Det innebär att hon såg något hos mig som gör att hon fastnade och även om andra inte gör det så gjorde det att jag har ett jobb iallafall.

Nu måste jag sova. Helgen är späckad. Grannarna var här på middag, imorgon middag med kompisar, fotboll samt en bortglömd student. Jihoooo liksom. Söndag lär bli lika sjuk den. Så på måndag är det jobba en vecka till. En vecka med en hel massa jobb och massor av nyttig erfarenhet. Känns rätt bra måste jag säga. :-)

Hurra

Alltså- det känns som om jag jobbat huuur länge som helst.
Fattar inte varför det känns som om jag varit där så länge men det gör det hur som haver.
Mina mentorer är underbara och de lär mig hur mycket som helst. Idag gjorde jag min egna ekonomiska beräkning till ett avslag denna gång. Sen så har jag dokumenterat lite grann och imorgon är det skrivtid med en annan tjej då jag kommer att skriva på egen dator om olika klienter. Det är alltid svårt då man inte har träffat personen ifråga men jag får gå efter anteckningarna helt enkelt.

Jaha annars så slänger jag mig hem runt 17:00 men det lär nog bli senare några dagar i veckan för det är ett sjukt tempo och jag vill gärna att folk ska ha pengarna så fort som möjligt. Man har 7 dagar på sig men vad som helst kan verkligen hända under den tiden och jag gillar inte när det blir för stor press så man inte hinner någonting annat. Man vill ju lämna över sina ärenden efter ett tag också.

När jag kom hem idag så hade Hasse hämtat barnen, lagat käk och sen slängde han, Vilda och Filip sig iväg på fotbollsträning. Jag och Molly var hemma och tog igen oss lite grann om man kan kalla det för det när hon är som hon är. Vilda hade bitit en tjej på dagis i handen idag och sen håller hon på och testar gränserna och oss till vansinne just nu. En försenad 3 års trots tro? Om man skulle bry sig om allt skulle man fan bli dum i huvudet så vi väljer våra strider om man säger så.

Jag och Filip var nyss och handlade på Wallinderns nu för frukostgrejerna tog slut med 3 hungriga barn. Handlade, var på OK och kollade och sen hem. Tjejerna och Hasse sov när vi kom hem och nu ska Filip bada. Sen sängen och snarka.....

Jobbet

Ojsan... redan onsdag och i måndags började jag ju på det nya jobbet.
Jag var lite pirrig när jag kom men de tog så bra hand om mig och visade mig en hel massa. Dagen började direkt med besök och papper- alla dessa papper.
Det var hur bra som helst och jag stormtrivs redan nu.

Allt har gått så himla fort bara och på måndag sparkar de igång mig själv i arbete.
När de presenterar mig kallar de mig för vår nya kollega. *ler lite för mig själv varje gång* efter 3 1/2 år så är man van att bli kallad för praktikant. Jag klagar absolut inte.
Det är massor att ta in och jag vill ju lära mig allt på en och samma gång men det är ju inte möjligt och det vet jag med. Det jobbigaste är att lära sig andra mydigheter och deras regler medan man ska lära sig själva rutinen för jobbet på samma gång. De tror på mig iallafall och då gör jag också det.

Kollegorna som jag har är alldeles alldeles underbara och det känns hur bra som helst.
Jag hoppas verkligen att det kan bli någon sorts form av förlängning här- då skulle jag jubla!
Igår kom en till sommarjobbare då det var som mest kaos. Stackars honom och ingen kunde ta emot honom men det löste sig men han var lite förvirrad. Han såg ut som jag gjorde första dagen. :D.

Idag är det 3:e dagen och det blir en dag med nybesök samt en massa rutiner som jag ska banka in i huvudet. Det går bra och det känns bra. Känns det bra så är det bra.