Faller på plats

Allt börjar falla mer och mer på plats nu.
Fotografen är med på tåget. Billigt blev det också. Hurra!
Offert från Terassen och vi håller det värmländska temat genom vigseln samt festen. Lagomt sådär. Inte folkdräkt men.... lagomt.

Det som är kvar är att skicka ut alla inbjudningskort men de ligger hos tryckeriet.
Sen är det dags att skicka dem.
Bröllopshemsidan är klar.
Musiken i kyrkan ska vi fixa, nu vet vi iallafall vad vi vill ha. Det är en början.

Projekt gå ner i vikt är påbörjad och vågen visar -4 kilo. På en vecka. Det känns bra.
Heja Herbalife!

Jag skulle vilja ha ett par skor att ha til klänningen.
Jag har köpt två par men var inte nöjd med dem när jag provade dem hemma.
Att halka känns inte aktuellt.

Ja, det tar tid, men vafan- jag har ju semester! :-D

Reflektion

Jisses... det är inte en lek att bestämma hur ens bröllop ska se ut och vara.
Den enda gången i livet som man blir fru till någon.
Ska man se det så...eller ska man ha som huvudpunkt att kärleken är det största?
Det är fan svårt asså.

Jag ska inte gå in på hur mycket vi har kvar på planeringen, utan ska nog hålla mig till att konstatera vad vi har gjort istället:

- Ringen
- Klänningen
- Festen
- Blommorna
- Värdpar
- Toastmaster och toastmadame
- Kyrka, tid
- Band till festen
- DJ till festen
- Fotografering
- Håruppsättning
- Naglar
- Låtar (men inte de som ska sjunga)
- Ingångslåt (men inte de som ska spela den)
- Vad vi önskar oss i present
- Barnpassning/trollkarl
- Hindersprövningen är inskickad till Skatteverket


Dvs. vi har inte skickat ut inbjudningskorten men det sker nu i dagarna.
När det är gjort.. kan man andas ut en smula till. Just nu snurrar allt och mycket handlar om hur vi ska ha det. Det är vårt bröllop och det är vi som bestämmer men vi lyssnar mycket, kollar av med andra, hur skulle det vara att ha det si eller så. Vi träffar de som bröllopet berör, ställen som skickar offerter, prisförslag, andra förslag? Ska vi ha linnedukar eller löpare? Ska vi lägga in pengar till baren eller ska vi låta folk stå för det själva? Catering eller fest som inkluderar servering samt upplägg? Egen tårta eller ska stället baka den? Ja det är helt gaaaalet.

Just nu känns det som om vi ska ha festen här hemma med partytält, grillning och låta barnen bara springa omkring vilket också är ett alternativ såklart. Be pappa baka tårtorna och folk får komma som de är och mingla omkring med varandra. Enkelt men personligt. Inte lika dyrt och flådigt. MEN vi är över 100 personer som vi ska ha plats för och speciellt om det regnar. I september kan det vara så fint men det kan också vara sååå mycket höst.

Nu har vi iallafall bestämt oss för att vi kör festen på Terassen i Mariebergsskogen.
Låta andra sköta planeringen och jobbet. Vi köper oss ur det jobbiga. Det där andra kan vi göra dagen efter tänker jag. Vi har ett par styckna som åker långt och då kan det vara mysigt att grilla dagen efter istället. Funkar det i september? Ja jisses........ hur mycket orkar man planera? Framförallt, hur fan orkar folk planera sitt bröllop i 1 år innan det är dags? Tycker det är jobbigt nog att planera 3 månader innan.

MEN iallafall, nu måste iallafall inbjudningskorten skickas ut så jag kan andas normalt igen.

Giftemål

JA!!!!

Nu slår vi till.
6 år tillsammans
2 barn och ett som togs bort
Villa
Flytt i två lägenheter
Byte av bil 3 gånger
Jobb

För att sammanfatta det kort... vi har haft en jävla resa tillsammans.
Mycket har hänt, mycket händer fortfarande.
Glädjeämnena i den lite trista vardagen.
Tröttheten som kommer, sömnbristen, dåligt tålamod med barnen.
Men vi har varandra. Vi skrattar åt det, vi gråter åt det och vi älskar det.

Man och hustru.
Det känns så rätt.
Nu kör vi.
Nu eller aldrig.
Det känns så gött att vi äntligen gör det.

När?
Den 18 september 2010 i Alsters kyrka.
Mycket planering, redan ett fladdrande i magtrakten, mycket frågor.
Men vi har varandra. Alltid.

8 år

Om 3 timmar för 8 år sedan föddes det en pojke på Karlstad BB.
Efter 2 dygn av väntan, förväntan och smärta.
Stolta föräldrar var Sara Eriksson och Robert Eriksson.
Livet förändrades på en natt.

Den känslan, när jag fick upp ett varmt kladdigt barn på mitt bröst var obegripligt underbart.
Jag undrade vad jag hade varit med och skapat...alla känslor kom på en gång.
Är det min?

8 år har gått.
Av kärlek, smärta, glädje, sorg, ilska, trötthet, värme men framförallt av känslan att ja, det stämmer, han är vår. Han är min. Han är underbar.

När Vilda fyllde 4 år skrev jag att den tjejen har ett hjärta av guld och en vilja av stål.
När jag sitter och funderar på vilka ord som förklarar Filip bäst får det nog blir såhär:
Finare sinne får man banne mig leta efter.

Grattis älskade älskade Filip, min förstfödde och min finaste kille.
Du gör mamma stolt och glad varenda minut.
Tack för att Du finns och för att Du är Du.

Stockholm

Imorgon pyser jag och älskling till Stockholm för att hälsa på kompisar!
Det ska bli härligt att komma iväg och känna oss som ett par och inte endast mamma och pappa till de tre små vildarna.

Fredag-söndag.. är tre dagar.
Det är lång tid att vara utan kidsen.
Men .... vi behöver vara lite utan och barnen behöver få vara med sin farmor och farfar för att driva dem till vansinne ett tag. Undrar om det kommer överleva...men det tror jag nog.

Jag har packat mina och barnens grejer så resväskan väntar på Hasses grejer.
Ser verkligen fram emot denna helg.

Återkommer....

Ja

Det tar lite tid innan jag kommer på att det var eeeevigheter sen jag bloggade.
Just ja- jag har en blogg.

Livet går i 110 km i timmen.
Det är gaaalet att tiden går så fort när man bara vill att den ska stanna vissa gånger.
Är sinnessjukt trött bara... vill inte vara såhär trött men när jag sätter mig så somnar jag nästan.

Vi har skaffat en ny bil.
En röd. 7 sitsar.
Den är helt underbar att köra och barnen gillar den.

Vi sålde av både extrabilen och den andra.
Det funkar faktiskt att ha en bil även om man får trixa lite mer bara.

Vet inte vad jag har på hjärtat egentligen.
Träningen funkar inte alls just nu.
Min kropp kan inte bestämma sig om det är bra eller inte.

När livet bara snurrar fortare och fortare så är det inte det första jag tänker på är att träna 4 dagar i veckan men jag var ute och sprang förra veckan iallafall. Allvarligt talat...så hinner jag fan inte.

Jomensåärdet

Fredag igeeeen! *wwiiiiieeee*
Var tar veckorna egentligen vägen?

Jobbet sliter på.
Det sliter verkligen på ett sätt som gör att det är otroligt viktigt att andra människor ger mig energi, fyller på mig. När de inte gör det så blir jag så oerhört trött... på det mesta.
Jag får höra att jag ger energi och då ska jag banne mig få energi tillbaka.
Deal?

Vi planerar semestern och vilka veckor vi ska ha ... min första semester på hur många år som helst. Det känns lite... ovant. Konstigt men det ska bli underbart! Jag vill inte göra så mycket planer utan bara dra iväg som vanligt när vi vill göra något skoj.

Imorgon ska darling och jag göra något skoj iallafall.
Hockey. Färjestad- Södertälje.
Utgång.
Nöjesfabriken med kompisar.
Söndagen kommer tillbringas bakfull i soffan med chips innan barnen ska hämtas.

TÄNK vad skönt om galning nummer 2 också somnar så att vi kan få se en film i lugn och ro här hemma, en fredagskväll som denna.

Tadaaaa

*här är jag igen*
Den senaste tiden har jag varit lite låg.
Förkylning som precis har blivit bättre efter 3 veckor.
En urinvägsinfektion som var rätt illa.
Pencillinkur som är avklarad.

Fysiskt vill min kropp träna.
Den vill känna alla vikter, alla svettningar och motivation igen.
Så får det bli. Nu när jag känner mig lite bättre igen.

Tröttheten finner jag dock ingen bot på.
Igår somnade jag 19.00 och vaknade 06.00.
DÅ förstår Ni precis hur trött jag är.

Två vuxna personer i ett hushåll av fem som jobbar heltid.
Det är v a n s i n n e. Vissa dagar. Andra dagar fungerar det asbra.
Barn som är heeeelt fucking underbara.
Molly som är helt blöjfri på dagarna och på nätterna.
Vilda som är en helt underbar tjej som är sååå förståndig.
Filip som snart växer om mig.

Ja. Livet är upp och ner.
Bak och fram.
Jag måste vara knasig men jag älskar det.

Hittade en låt på Youtube av Brother Ali som förklarar det hela mycket bra.
Fresh Air. Lyssna så förstår Ni!

Jajemänsan

Jag har det bra men lite körigt.
TACK kära PG för att Du uppmuntrar mig på FB när livet känns tungt.
Visst är det så? Jag har alla verktyg men tittar inte tillräckligt mkt och letar inte tillräckligt djupt ner men känslan är annorlunda. Med mina. Vi strålar. Tillsammans.

MEN

Jag har varit krasslig. Trött. Känslig. Svängig i humöret. Mens. Ja allt på en och samma gång.
Jag är inte enkel att leva med alla gånger.
Det ska gudarna veta.
Är det någon gång i mitt liv som jag blir mer än mäkta irriterad är det när jag känner mig sjuk, orken tryter och det inte tas någon som helst hänsyn till det.

Jag har världens finaste familj.
Tacksam över det.
MEN också trött på att dra ett lass när jag inte orkar.
Därför säger jag till.
Jag orkar inte.
Jag mår inte bra. Nu får DU ta över.
Som tur är har jag världens bästa sambo. Som gör allt utan att gnälla.
Det är inte där problemet ligger.
Problemet är endast i mitt huvud.
Jag orkar inte. Det är svårt att ta för mig. Känner mig svag.
Just att visa mig svag har varit ett problem för mig.

PG har stöttat mig i det och jag har lärt mig lite mer.
Försöker stöta bort tankarna men är inte fullärd.
Känner mig värdelös.
Tröttheten gör mig apatisk och irriterad.
MEN ett ljus i mörkret är att jag känner mig bättre nu.
Tack vare att jag har fått sova, vila, gnälla och vara just det...svag.

Idag är det alla hjärtans dag.
När jag vaknade i soffan imorse var det barn som hade ritat teckningar åt mig, älskling som hade köpt de där fina gräddvita handskarna med pärlor på Sofias garderob som jag har kikat lite på.
Färdigdukad frukost och ytterligare en underbar dag. Världens bästa har jag runt omkring mig varje dag!

Idag har Vilda ridit på häst för första gången.
Ridkalas hos kompis.
Hahaha... de andra föräldrarna frågade Hasse om Vilda har ridit förut, de andra barnen satt och höll sig krampaktigt i sadeln medan Vilda, rak i ryggen med ett leende på läpparna satt och guppade upp och ner som om hon inte gjort annat i livet. Det var roande tyckte Hasse. Hennes häst fick ett spel och började springa runt men Vilda åkte lite åt sida, rättade till hjälmen och fortsattte le. Denna unge är banne mig tuff som stål med en otrolig vilja. De andras föräldrar skrattade och sa att det är nog dags att köpa häst. HUGA.

Tid

När man har gott om tid så önskar man att tiden kunde gå lite fortare.
När man har lite tid så önskar man att tiden kunde gå lite långsammare.
När ska denna tid gå lagomt fort?

4 kalas under helgen.
Vilda gympa, Molly till farmor och farfar, jag träning.
Hockeyträning, kalas, kalas, kalas, kalas och middag hos oss på söndag.
Dessemellan alla måsten, alla viljor, allt planerande, alla inköp, en förkylning som är på ingång och kroppen försöker kämpa emot.

Vet ni vad det bästa är?
Jag skulle aldrig vilja byta liv för allt i världen.
Hasse och jag är experter på att pussla, trixa och förlänga tiden.
Man kan nästan se oss som ett överlevnadsteam. :-)
Det måste gå och vi bevisar gång på gång att vår kärlek och vilja övervinner allt.
Banne mig allt.

Ibland behöver man inte göra så mycket alls utan ens kärlek bara står där i en trappuppgång på Karlagatan. Plöstligt så faller hela livet på plats och man vet att det är rätt.
6 år tillsammans och vi har gått igenom det mesta. Tack för att Du finns och jag älskar Dig.

För att kompensera all stress har jag bokat en natt i Sthlm då Hasse drar till Budapest då jag ska bo på hotell, käka god frukost i lugn och ro samt shoppa och träffa vänner. Jag kan få strosa omkring och titta på vad jag vill. Bara egen tid. Skönt. Jag har tagit en semesterdag för att kunna ta mig tid till detta.

Molly är mer och mer utan blöja och de är överlyckliga på förskolan när vi hämtar henne om dagarna. Hon har sagt till att hon är kissnödig och kissar på toaletten! Vi är glada men eftersom hon både bajsar och kissar på toaletten hemma så lyfter vi lite lätt på ögonbrynen och säger: vad bra. :-) . På tisdag är det en 3 åring i vårt hus och som vanligt fattar jag inte att jag har en 3 åring, en 4 åring och en 7 åring. Vad hände?

Helg

Underbara helg utan en massa måsten och stress.
Speciellt denna helg då Filip är hockeyledig. Verkligen inga tider att passa.
Jag har precis masat mig upp och sitter och hänger lite här.
2 träningspass står på agendan för mig själv i helgen och det första börjar vid 09.00 idag.
Det blir det första passet för veckan då det har varit en lite för körig vecka.
Mycket som har hänt då Vilda har börjat på gymnastik på Karlstad gymnastikförening, Filip varit sjuk efter att ha fått spruta nummer 2 och hans hockey. Flytt på jobbet, bytte våning och rum. Hockey tillsammans med arbetskompisar. + det där andra som man gör varje dag.

Jag känner mig i balans.
Stark och ostoppbar.
Unik, glad och tacksam.
Uppskattad, attraktiv och stolt.

Träningen gör mig otroligt full av energi.
Jag har verkligen saknat det.
Kroppen reagerar bra på det och jag har mer ork för allt.

Det är bara att köra!

Ingen fara på taket

Jag lever!
*niger för applåderna*

Jag avslutade förra inlägget att det nya livet har börjat med att 2010 startat och än så länge går det bra. Jag har löst träningskort på SATS, jag äter helt rätt och jag jobbar lagomt mkt, det som jag borde vara bättre på är att försöka sova lite mer och känna mig helt utvilad MEN.... allt kan inte vara perfekt heller.

Bytt arbetsgrupp nu.
Det funkar jättebra! Trivs med mig själv, mina nära och kära och känslan att ha ett jobb att gå till varje dag som jag utvecklas som tusan på gör mig stark.

Vinterkräksjukan kom, varade och passerade.
Inget mer tack.

Sömn var det va?

2010

Ut med det gamla och in med det nya.
2010. Det känns som ett år med nya möjligheter och nya erfarenheter.
Nyår ja.
Den firades tillsammans med Vilda, Molly och älskling hemma i vårt hus på Stockfallet.
Det var precis så som vi ville ha det.
En ost och skink paj med en sallad till. Alkoholfri cider. Ben & Jerry glass.
Jag somnade såklart innan efterrätten men vaknade till innan alla raketer lyste upp himlen.

Jag har hunnit reflektera vad som hände under 2009 och önska mig vad som ska hända under 2010. Det känns bra. Det var det som jag gav som nyårslöfte på riktigt, sen det där vanligt: att träna mer, vara mer noga vad slinker ner i magen... men på riktigt så kan jag se tillbaka på ett rätt så tufft år på många olika vis. Det känns bra att det blev ett avslut. Jag vet att jag har PG att tacka för mkt. Jag är evigt tacksam. Jag säger inte att jag är fullärd men jag säger att jag har fått verktyg till att kunna jobba med olika saker...för jobba ...det tänker jag göra. Jobba vidare med det som varit jobbigt men också jobba vidare med det som för mig framåt, istället för på samma ställe.

Dagen efter åkte vi upp till mamma och pappa.
Min syster och kusinerna var där.
Det var lite intensivt som det ofta blir.
Jag blev irriterad som jag också så ofta blir.
Irriterad för att människor aldrig får duga som de är.
Oavsett om de heter Sara Eriksson eller Björn Ranelid.

Det är lätt att vara efterklok var det ngn som sa och det stämmer lite för bra just nu.
Jag skulle nog ha tänkt lite mer på mig själv denna jul och inte på alla andra.
Är lite sliten.
Skulle behövt lite mer ledighet från jobb men än är det inte försent.

Förut var jag trött på allt.
Nu är jag bara trött ibland.
Skillnad?
Jag är lycklig och trött. Förut var jag olycklig och trött.
Fattar nu att jag var under isen.
Liksom inte med.

Det känns fantastiskt skönt att vara här igen.
Som om livet säger: Välkommen tillbaka, vi saknade dig.
Jag är oerhört tacksam över det jag har, otroligt ödmjuk inför livet.
Det var alltså inte helt meningslöst att vara så nära väggen att hade jag rört mig en millimeter så hade jag kraschat.
Tack älskade PG. Du har lärt mig massor och det är underbart att ha dig i närheten av mig.