Ångrar mig...

Sa senaste igår till en kompis att jag hellre är magsjuk än vara halvförkyld.
Ångrar mig.
Illamåendet sköljer över hela mig och jag stålsätter mig för att inte kräkas på barnen som turligt nog är hemma resten av veckan. Det känns.... funderar på rätt ord men uberjävligt just nu.
Ett ljus i tunneln är iallafall att Hasse kommer hem om *räknar ner* typ 5 minuter.

Jag har precis lagt Molly som INTE ville sova.
Vilda sitter blek, trött och frusen i saccosäcken och kollar på en intro till Astrids jul och skitfilmen vill inte sätta på sig av sig själv och jag orkar inte resa på mig för att leta efter färrkontrollen under soffan.

Filip ser man inte så mycket av- han var nere och åt 2 pannkakor nyss innan spelet där uppe kallar igen. Just är jag INTE en pedagogisk mamma som säger åt honom att han har spelat i flera timmar. Just nu är jag en mamma som bara vill sova och just det- kräkas...

Men som mamma i det här huset fungerar det inte att vara trött, illamående eller sjuk övht. Så det är bara att bita ihop och ta barnen iallafall... VISST ÄR LIVET UUUUUUNDERBART ibland???