Försöker

Ok.. nu har jag varit vaken sedan kl. 06.00 i ett hus som bara knäpper till lite av elektriska saker. Jag har betalat alla räkningar, läst tidningen, andas och jag känner efter i magen.
Det var det jag skulle träna på.

Känna efter med magen.. låta känslorna nå dit.
Jag kan glädja vissa med att det har funkat.
Såklart blir jag fortfarande arg men jag är mer... äkta nu.
Säger hur jag upplever saker, fräser ifrån när det behövs och tillåter mig själv att bli besviken och ledsen.

Imorgon är det första advent..vi skrämde upp lite julstjärnor till våra fönster och det är klart.
Julpynta?
Vad är det?
Nä..när jag äntligen börjar finna balansen återigen så tänker jag inte stressa.
Tänkte baka lussekatter med det snordyra saffranet vi köpte tillsammans med de små.

Jag är medveten om att jag är en mer medveten mamma nu.
Jag har ork och lust till att lyssna, att sätta mig ner, att spontanpussas och luta mig tillbaka på stolen jag sitter på och le och njuuuta. Jag har ett konstant leende på läpparna när det gäller barnen. De är underbara. Fucking underbara. Deras glittrande och uttrycksfulla ögon säger Hasse kommer från mig men jag vet att han har det i sina... så det är arv från pappa.

Jag andas på jobbet.
Jag får mkt fina ord av de jag jobbar för.
Klienterna är så otroligt duktiga på att säga vad de anser... både fina ord och mindre fina ord.
Det är nyttigt för mig.
Då tränar jag på att känna efter.

Det är helg, vi ska köpa två till stjärnor till kösfönstret, en julblomma möjligtvis, kolla på Filip när han tränar hockey i den stoooora hallen där de stoooora killarna spelar ;-), möjligtvis lämna av barnen hos Hasses mamma och pappa och ta en fika bara vi två, hålla handen, dricka varm choklad, prata, glittra, pussas och känna efter....

Tyst

Jag är medveten om att bloggen inte uppdateras.
Det är tyst som i graven härinne.
Just nu finner jag inte känslan i magen för att skriva så mycket
Jag väljer att vara tyst tills den infinner sig.

Balans

Skapar man en balans i sin tillvaro eller skapar balansen tillvaron?
Hur som haver så håller jag balansen just nu.
För en analyserande människa som jag är... väljer jag att vara nöjd med att jag numera har en balans. Varken det ena eller andra. Jag bara är. Tack för det.

Idag skulle jag ha varit hos älskade PG men jag ringde återbud...sent..förlåt för det men jag såg i min kalender att det inte riktigt klaffade idag samt att jag tränar på att hålla balansen själv. Utan stödben just nu. Tills jag möjligtvis trillar igen.

Helg har det varit.
Hektiskt har det varit.
Gött har det varit.
Är otroligt lycklig över att jag har barnen.
De håller mig levande.

Mannen i familjen hoppar på sina kryckor men jag tror att det sakta blir bättre med knät.
Han tränar också på att hålla balansen passande nog.
Barnen sover, jag är nervarvad.
Nervarvad är skönt och ngt relativt nytt.

Jag övar på att se möjligheterna och slingra mig förbi svårigheterna.
Det är en konst men en utmaning och jag gillar att utmana mig själv.

Nu ska jag sätta mig med mannen i soffan, njuta av ljudet av diskmaskinen och kanske ta en kopp te..och kors i taket- prata utan att bli avbrutna. Det kanske finns en Gud iallafall.
Längtan.... finns också.
Tills på onsdag.
Middag samt Winnerbäck.
Bara vi två.....