Äntligen ledig!

Julhelgen lider mot sitt slut och det nya året ska skålas in. 2009- smakar på året. Det går fort- alldeles FÖR fort. Jag börjar inse att jag är snart 30 år och lastgammal.

Julen har varit bra. Vi har varit hos mamma och pappa och ätit alldeles för god och mkt mat. Hasses föräldrar hade också lagat en hel massa gott så vi somnade på soffan på kvällen helt utmattade av de trånga byxorna. Juldagen åkte vi hem igen och Filip firade med sin pappa. Annandagen jobbade jag första dagen av tre. Kusinen till barnen fyllde 4 år och det var kalas men jag missade det pga. jobb.

Jag är trött- det har inte blivit så mkt vila som jag hade önskar och velat. Började ångra redan på fredagen att jag hade tackat ja till jobb eftersom min kropp så gärna vill bli lite kryare och lite piggare. Träningen har också legat nere i flera månader så jag har inte haft någon energikick av något slag. Känns bara som om jag har ont i öronen och halsen hela tiden men det ska bli ändring av det med tänkte jag.

Barnen bråkar och Molly slåss HELA tiden med sin storasyster. Vilda är dock alldeles för snäll för att göra ngt tillbaka men att hela tiden ha ett gnäll i öronen är jobbigt och inte så märkligt att jag har ont i öronen med andra ord :-D

Filip är och leker med sin kompis och barnen har löpträning här inne och vi sitter och bara tittar på och förundras över deras fantasi och all kreativitet. Hoppas att de får behålla den för hela livet. Vi ska snart åka och Filip ska bränna lite julklappspengar på leksaker och jag ska lämna in min lönerapport och mina skrillor så vi kan åka när vi åker till mamma och pappa över nyår. DÅ ska jag banne mig bara vila mig i form och vara ute så mkt som möjligt.

Igår hade farmor och farfar barnen och Hasse mötte upp mig i stan. Jag behövde en jacka och hittade en jättemysig på BikBokk *stavning* för halva priset. 350 spänn och hittade också en blus med lite indian inspiration som jag blev kär i, gick in på affären brevid och hittade en annan blus för 90 spänn med lila blommor och jättefint fall som jag var tvungen att ha också :-D. Det är så underbart med rea! Sen köpte vi lite mat innan vi hämtade barnen och jag gjorde jordens godaste pasta carbonara. Köpte ekologisk spagetti och jag säger bara att Änglamark har de bästa ekologiska produkterna. Deras mjöl ska jag använda nästa gång som jag bakar. Min brukare köpte det när h*n skulle baka och det var HUR fluffigt som helst och var helt underbara när de var klara! Det ska jag fortsätta köpa.

Nu börjar jag bli ännu tröttare än jag var innan- vi ska snart till Hasses föräldrar och äta lunch- det gäller att bli lite bortskämd när man kan. :-)

Äntligen

Nu får jag äntligen tummen ur för att skriva ett nytt inlägg- jag tänker att jag ska göra det varje dag men det där med tiden är ju alltid en faktor till att det inte blir så mycket. :-o

Sitter för tillfället på praktikplatsen och har lite dötid innan lunchen. Idag blir lunchen en sallad från MaChé med avokado, räkor och oliver. Dyrt men gott :-). Det var så länge sen jag skrev i bloggen att jag knappt vet vart jag ska börja.

Barnen: De bråkar, skriker, pussar, tröstar och är allmänt underbara mitt i allt kaos.
De berikar våra liv att det nästan gör ont i hjärtat och vilken tur att de är just våra och att vi får följa dem varje dag, varje steg de tar.

Jag & Hasse: Vi har det så bra. Diskussionerna är igång angående bröllopet och hur vi vill ha det. Vi hade en barnfri natt från fredag till lördag då vi var på hans jobb på julbord innan vi åkte vidare till stan för att dricka lite drinkar och mingla lite med vuxna människor. Det behövdes och det var skönt att få klä upp sig lite och känna sig som en vuxen människa UTAN tandkrämsfläckar på kläderna som jag har idag. :-D

Praktiken: Går fortfarande bra och det ligger tjänster ute inom den nya avdelningen som jag verkligen hoppas på att cheferna tycker att jag är lämpad för :-) Skulle kännas bra att ha ett jobb när jag är klar med utbildningen. En morot att kämpa för. Dessutom vill jag inte vara pank för resten av livet. Vi kommer förmodligen inte inse hur knapert vi har levt under alla dessa år. 2003 började jag plugga och med mammaledighet under tiden så har vi inte haft speciellt mkt pengar men det räcker med att ha mat, blöjor, hyra och lite pengar över till barnen så klarar man nästan allt.

I fredags var jag ledig det var bregravning för mormor och det var det jobbigaste på mycket länge. Barnen var med och de förstod vad som hade hänt och att alla var ledsna. Det var en jättefin akt och nu vilar hon i frid lilla mormor. Hon är saknad av många och framförallt av alla barnbarn, barnbarnsbarn. På något sätt var det skönt att begravningen skedde innan julafton om man ska se någonting positivt med det. Än en gång påminns man om att livet är kort och skört så att ta hand om de som betyder någonting för en är extra viktigt. Jag tänker göra det och jag hoppas att jag lär barnen det också.

Idag ser det ut som om jag sticker efter lunch här och är hemma imorgon. :-)
Nu börjar julledigheten på riktigt *tjihoooooo*

Livet

Vad går livet ut på egentligen?
En går bakom ryggen på den som de har ett förhållande med, någon avlider, någon vet inte om det känns rätt att leva tillsammans med åren bara rullar på trots misstankar, en del älskar varandra men barnen träter på dem, folk drabbas till höger och vänster och mitt i allt står jag frågande vad livet går ut på egentligen?

Går livet ut på att leva tillsammans med någon i en lögn?
Är det så det ska vara? Jag blir så ledsen när jag hör att några par i bekantskapskretsen inte kan bestämma sig, skiljer barnen från den som den ena parten inte tycker ska vara med, snackar skit om dem inför barnen. Eftersom jag själv har separerat med ett barn i bilden så blir jag så ledsen. Jag ska inte säga att vår seperation var perfekt men Filip var inte indragen på ett sätt som skadade honom mer än speprationen faktiskt skadar barn- den som säger något annat skulle jag påstå ljuger. Det är mitt livs största misstag och det kommer aldrig att gå över. MEN det enda vi kan göra är att ta hand om honom och vårda honom så bra som bara vi kan göra.

Vad går livet ut på?
Är att det att aldrig låta sina känslor komma ut utan att allt ska rulla på med tidiga mornar, snoriga ungar och knappt någon tid för sig själva utan att prata med den som man faktiskt älskar och förhoppningsvis älskar tillbaka. Jag vet att just PRATA är det som får stå tillbaka när barnen härjar som värst men just därför ska man bara fortsätta och inte tänka på allt det där som man INTE gör eftersom då blir det ju aldrig av. Just do it!

När vet man att man vill leva med en person resten av sitt liv?
Vet man någonsin det?
Vet jag det?
Ja-det vet jag.
Hur vet jag det? För att jag har tillräckligt med erfarenhet från förhållanden och jag vet vad jag vill ha.
Har jag det jag vill ha?
Ja- Hasse är det jag vill ha. Han innehåller allt det där som jag blir lycklig av, all kärlek som kan rymmas i en person, glädjen som bara han kan ge mig och tryggheten av att varje gång jag ser honom så har jag hittat hem.
Har jag det Hasse vill ha?
Jag hoppas det. Ingenting skulle göram ig mer olycklig än att jag inte skulle ha det. Annars hoppas jag att han skulle säga eller agera på ett sätt som gör mig uppmärksam på det.

När någon i ens närmaste familj dör så ställs allt upp och ner och man börjar se saker på ett helt annat sätt. Jag kan fortfarande gå på stan eller i närheten och det kommer en äldre person gående och jag hajar till och sänker takten för att tänka: Är det mormor?
Såklart att det inte är det. Det är en omöjlig tanke eftersom hon inte längre finns. Det känns i hjärtat och det känns i hela mig att älskade mormor inte längre finns här ibland oss. Det enda jag kan göra är att föra över allt det fina som mormor har lärt mig till våra barn.

Snö

Även om det finns mycket att klaga på med detta väder vi har nu så är det rätt underbart att ha vitt på backen- det blir ändå så mycket mer juligt och ljusare. Det är ändå en myskänsla när snön yr utanför fönstret.

Dagarna går- veckorna med och vi hinner knappt med men det är som det är.
Praktiken är underbar och igår hade jag mitt första egna samtal. Börjar bli sugen att om några år läsa vidare till att bli terapeut. Det skulle vara ett mål som jag skulle vilja nå fram till. Först skulle jag vilja ha ett jobb. Har slängt in en hög med ansökningar så vi får se vad som händer...

Den 1 december kl. 14:00 kom min systers 3:e dotter som ännu inte har något namn. Jag tänkte åka dit idag och kika på den lilla bebisen :-p. Har köpt en underbart söt klänning som jag ska lämna över. Bebistiden är ju helt underbar och jag hoppas att man någongång får uppleva det igen även om det ser rätt så mörkt ut just nu pga. tidsbrist- både till att tillverka och att ta hand om det lilla livet. Jag får nöja mig med att sniffa på andras :-D

Idag ska vi greja lite småsaker- Mollys rum är nu klart så vi ska ha lite kontakter, skydd för att dörren inte ska åka in i väggen, gardinstång, lister och gardiner men vi får se om vi köper det idag eller om vi väntar lite... man får ju tänka på att det faktiskt snart är jul och jag är lite oroad över den kommande inkomsten eftersom jag inte har fått ngt klartecken på jobb men den dagen är jag den lyckligaste i världen.

I EM ska vi träffa älskade kompisen C med hennes söta lilla S på museumet på julmarknad. Imorgon tänkte vi åka till Mariebergsskogens julmarknad om vädret vill sig och vi har ork och råd- tre barn på julmarknader kan lätt bli en dyr historia men mest trevlig faktiskt.

Nu är det dags för frukost innan de tre små håriga odjuren ska ut i snön och pulsa runt eller ngt. Det är underbart med hus och vi trivs så bra...

Underbart

Imorse i kaoset som alltid utspelar sig i vår hall för att få 5 resp. 4 personer (varannan vecka) iväg till förskola, skola, jobb och praktikplats så gjorde Vilda ngt helt hysteriskt kul idag. Fnissar bara jag tänker på det.

Vilda, 3 år om 1 vecka öppnar ytterdörren och det är kolsvart ute...
- VAAAA??? Vad har hänt? *vänder sig till mig*
- Det är natten!
-Nääää- nu går jag in igen* slänger igen dörren så det sjunger i öronen på en*
Jag står som ett frågetecken och försöker få på mig jackan samtidigt som jag letar igenom jackan och väskan efter två olika nycklar.

Vilda öppnar dörren igen på glänt:
- VEM HAR GJORT DET HÄR? VA?
- Är det han??

Jag skrattade så jag nästan kissade på mig och stod lite chockad efteråt. Kan ngn bara förklara för mig vem denna HAN är?

Det var den bästa starten på dagen som har inträffat på år och dag kan jag meddela- mer än när Molly snodde grannens stenkatt ;-)