PRATA

Att det ska vara så förbenat svårt att PRATA med varandra.
Om det som skaver, det som inte blir uttalat.
Det som gör att man tappar sig själv.
Hänger allt på mig själv?
Hänger allt på den andra?
Hänger vi ihop?

Det är många frågor men just i tillfället finns det annat att fokusera på...som tar tid. Det kallas barn, jobb och hem. Det tar alldeles för mycket tid. Ork. Dämpar lusten till.... att orka se varandra. De ger oss också ork och lust men det är jobbigt. Just nu.

Relationer övht är inte lätt.
Det gör inte saken bättre att vara 29 år och har tappat orken/lusten.
Ska det vara såhär?
Hur länge då?
Varför då?
För vems skull?

Det som jag just nu är otroligt intresserad av...är det några andra par än oss som känner såhär eller är det bara saker som man inte uttalar?
För att man ska vara lycklig...?
Är det meningen med livet?