Åter en helg

som börjar gå mot sitt slut.
Att helgerna då man har tid och ork att göra det som man vill göra kan gå så fort.
Det var ju nyss fredag!

Dagen har gått åt till att cykla idag med! Vi cyklar och cyklar och pratar och pratar med varandra. Att just cykla måste ju vara världens bästa terapi - man hinner prata med varandra eftersom man befinner sig i nuet samtidigt så har man möjlighet att INTE prata med varandra heller. Skitbra! Barnen hänger ju mest med och man vet ju vart man har dem. Där bak trallande på sånger, förklaringar, frågor och vind i håren. Nu cyklar vi ju inte 1 km och sen går av utan vi cyklar flera mil med våra funderingar, prat och sånger. Det är helt underbart!

Solen skiner som aldrig förr och det är lätt att trivas med livet.
Livet som skiner som aldrig förr.
Jag ser fram emot varje dag numer och njuter av att leva med det vi har. Jag, barnen och Hasse. Det är så lätt att hela tiden befinna sig någon annanstans och inte uppskatta det vi har men nu har vi äntligen lyckats fånga nuet och stannar där båda två. Jag mår bra och det märks.