Vafan händer?

Molly är inte som andra barn.
Molly är unik...på det sättet att jag undrar om hon egentligen är ett barn eller om hon i sitt tidigare liv var en varulv eller kanske möjligtvis kanske en vildkatt.
Eller...vid närmare eftertanke kanske en...manslukerska...hon älskar ju det manliga.
Ser hon en man så närmar hon sig dem med en målinriktad blick, ett leende på läpparna och sen kopplas ALLT på. Det märkligaste av allt är att det handlar om ALLA män- från gamla gubbar till små killar som är 2 år. De smälter såklart- vem gör inte? Saken är ju att hon blir ju så nöjd och bara ler och ler.... och uppgiften är avklarad och hon går därifrån.
Herre jisses vad jag bävar för vad hon ska göra i sitt liv. Utseendet är ju inte en nackdel för henne heller men det var ju inte det jag skulle blogga om.

Sömnen som inte existerar just nu.
Igår kväll lärde hon sig att klättra ur sin spjälsäng. Fan. Är ett milt ord.
Hon hade jättekul så länge vi inte märkte vad hon höll på med i sitt rum. Hon fick sova i vår säng inatt. Idag har varit en rätt trött dag eftersom hon inte sovit som hon skall.

Idag tog jag bort spjälsängen och la dit en madrass på golvet så hon iallafall skulle fortsätta sova i sitt egna rum. Efter att haft 3 barn i vår säng så sa jag till Vilda och Filip att de skulle sova och jag fick gå in med Molly till madrassen och efter en kvart så sov hon och jag kunde smyga upp. Bra det iallafall.

Är ju rätt medveten om att vi varit alldeles för bortskämda med att det är bara att lägga ner henne i sin säng och stänga dörren men nu är det sköna borta.. suck...men nu håller jag tummarna för att hon fortsätter sova hela nätterna så vi får liiite tid för oss själva iallafall.

Jag är trött efter en dag med kompisar på gympa, IKEA, handla, underhålla barn, laga mat, städa och jag skulle behöva packa för Filip till hans Sälen resa imorgon men det orkar jag inte så nu ska jag slappa framför TV:n och sen ska jag sova....