Bläääääääääääääääääää

Det kan sammanfatta dagen.
Jag är på pissigt humör.
Konstant.
Oavsett om det är ungarna eller den man som jag är kär i.
Prata med mig och jag fräser som en vildkatt.

Ungarna har varit v i d r i g a idag.
Har ett konstant ringade i öronen när det väl för 2 sekunder blir tyst.
Ibland saknar jag tystnaden. Bara sjunka in i det tysta och höra vad mina tankar säger mig.
Det har varit värre än vanligt + ett 4:e barn som varit hos oss hela dagen.
Han märks inte men påverkar.
Jag måste bli bättre på att säga nej. Orkar bara inte. Inte idag. Inte nu.

Dagen har bestått i att köra till kalas- hämta från kalas.
Barnfri tid på stan.
Väntande på att älskade sambon ska hitta något som han ska ha till Malaga.
Mysig men alldeles för kort fika på T. Mums iallafall.
Handla.
Alla sysslor som alltid ska göras oavsett humör på mami.
Trött.
Trött.
Trött.

Less bara.
Är livet inte mer än såhär?
Känner mig som en "jag fixar allt med ett leende".
Allt från vart strumpor kan ligga till vad som finns i frysen.
Dax att göra något åt situationen.
Bara för trött.

Jag vill bara gråta.
Älskar ju allt jag har. Vill inte ändra något alls.
Men jag måste få ANDAS.