MEN

Jag har varit krasslig. Trött. Känslig. Svängig i humöret. Mens. Ja allt på en och samma gång.
Jag är inte enkel att leva med alla gånger.
Det ska gudarna veta.
Är det någon gång i mitt liv som jag blir mer än mäkta irriterad är det när jag känner mig sjuk, orken tryter och det inte tas någon som helst hänsyn till det.

Jag har världens finaste familj.
Tacksam över det.
MEN också trött på att dra ett lass när jag inte orkar.
Därför säger jag till.
Jag orkar inte.
Jag mår inte bra. Nu får DU ta över.
Som tur är har jag världens bästa sambo. Som gör allt utan att gnälla.
Det är inte där problemet ligger.
Problemet är endast i mitt huvud.
Jag orkar inte. Det är svårt att ta för mig. Känner mig svag.
Just att visa mig svag har varit ett problem för mig.

PG har stöttat mig i det och jag har lärt mig lite mer.
Försöker stöta bort tankarna men är inte fullärd.
Känner mig värdelös.
Tröttheten gör mig apatisk och irriterad.
MEN ett ljus i mörkret är att jag känner mig bättre nu.
Tack vare att jag har fått sova, vila, gnälla och vara just det...svag.

Idag är det alla hjärtans dag.
När jag vaknade i soffan imorse var det barn som hade ritat teckningar åt mig, älskling som hade köpt de där fina gräddvita handskarna med pärlor på Sofias garderob som jag har kikat lite på.
Färdigdukad frukost och ytterligare en underbar dag. Världens bästa har jag runt omkring mig varje dag!

Idag har Vilda ridit på häst för första gången.
Ridkalas hos kompis.
Hahaha... de andra föräldrarna frågade Hasse om Vilda har ridit förut, de andra barnen satt och höll sig krampaktigt i sadeln medan Vilda, rak i ryggen med ett leende på läpparna satt och guppade upp och ner som om hon inte gjort annat i livet. Det var roande tyckte Hasse. Hennes häst fick ett spel och började springa runt men Vilda åkte lite åt sida, rättade till hjälmen och fortsattte le. Denna unge är banne mig tuff som stål med en otrolig vilja. De andras föräldrar skrattade och sa att det är nog dags att köpa häst. HUGA.