Galna?

Igår när jag och sambon satt och slöade framför TV´n för ovanlighetens skull (utan ironi i rösten) vi hinner helt enkelt inte och det är inget vi prioriterar heller. Iallafall- vi kollade på Sjukhuset och en förlossning- när jag ser en förlossning börjar hela jag ställa in mig på en jag med :-D. Det är en upplevelse som jag med sorg i hjärtat inte kommer att få vara med om en gång till...eller?

Vi pratade om det igår *igen* som vi så ofta gör och vi kan inte bestämma oss heller för den delen. Vi längtar så efter en bebis igen MEN vi vet att det är så otroligt mkt jobb och vi vet faktiskt inte om VI som man och kvinna överlever ett barn till.

Jag är ung- javisst men sambon är det inte. *allt är relativt ;-)*
När vi fått barnen har jag varit otroligt glad för att jag fortfarande ung för annars hade jag gått in i väggen för länge sen. Det är otroligt slitigt med barn, jobb, tvätt, kläder, ekonomi mm.

NU det positiva!
Det är en sån otroligt lycka att se barnen ta hand om varandra, bråka med varandra, kramar varandra, hjälpa varandra och visar att de är trygga ungar med varandra och med oss. Ibland känns det som om mitt hjärta ska spricka av kärlek men mitt huvud sprängs på samma gång.

Är det så enkelt att bara bestämma sig om man ska eller inte?
Hur fungerar det praktiskt att ha 4 barn? Praktiska frågor som hopar sig i huvudet. När? Orkar man?

Vi står kvar på samma ställe för vi vet faktiskt inte.
När ska man stanna upp och hur vet man att man inte vill ha ett barn till?
Kommer den tiden någonsin?